19 juni 2008

Nåden



Ibland händer det. Jag läste för några år sedan en novell som hette "Revelation", Uppenbarelse, av Flannery O'Connor (1925-1964), katolik och amerikansk författarinna av stora mått. Hon dog relativt ung i systemisk Lupus Erytomatosus, en reumatisk sjukdom. Hon skall en gång ha frågat sina medkristna "Southern Baptists" anhängare vad de hade emot påven, han trodde ju åtminstone på Jesu uppståndelse, vilket var mer än en del andra baptister trodde på. Hennes favoritläsning för kvällarna var bland annat Summa Theologiae av Thomas av Aquino.(Läs mer…)
Berättelsen tar sin början i ett väntrum, inför ett läkarbesök. Mrs. Turpin som är mycket respektabel, skärskådar sina medpatienter, där finns de svarta (detta är sydstaterna före 1960), där finns "white trash", Mrs. Turpin är mycket tacksam att hon inte är som de "If it's one thing I am, it's grateful. When I think who all I could have been besides myself and what all I got, I just feel like shouting, 'Thank you, Jesus, for making everything the way it is!' It could have been different!... Oh thank you, Jesus, thank you!". Där finns också en ung kvinna, Mary Grace, som är finnig och ful och som till sist får åka i väg med ambulans till psyket. Innan hon gör det morrar hon åt Mrs. Turpin "Go back to hell where you came from, you old wart hog!"

När kvällen kommer funderar Mrs. Turpin, på sin respektabla grisfarm, över vad hon fått vara med om. Till sist ser hon framför sig, en vision av yttersta domen, hur de respektabla människorna faktiskt går sist i ledet av de som vandrar in i himlen, först kommer de lytta sedan de svarta, tätt följda av "white-trash" sist kommer de respektabla och till och med deras "dygder" bränns upp som av eld.
Novellen är del av en samling som heter "Everything that Rises must Converge".
Berättelsen är översatt till svenska.

Med förhoppning om skön sommarläsning.



Första gången jag läste historien kändes det som om jag fick en "uppenbarelse".
Gud bryter igenom våra murar på de mest underliga vis.
O'Connor:"Grace changes us and change is painful." Eftersom nåden förvandlar oss inifrån och inte bara "täcker över våra synder som snö över en dynghög" som reformatorerna menade. Nåden bygger på naturen och förstör den inte - men nåden förändrar oss och förändring är smärtsam (jämför skärselden).

Nåden delas teologiskt in i heliggörande nåden, sakramentala nådegåvor, ståndsnådegåvor, den hjälpande nåden och karismerna. Den heliggörande nåden är en delaktighet i Guds liv, man brukar tala om nådens tillstånd. Detta tillstånd förloras då man begår en allvarlig synd, dödssynd. Nådens tillstånd är en början på och i viss mån en försmak av det saliga skådandet-då vi får se Gud ansikte mot ansikte. Den heliggörande nåden kan förökas i oss, då vi samarbetar med Guds nåd i nuet, den hjälpande nåden.
Vidare brukar man tala om nådegåvor, "charismata" som inte tillhör den heliggörande nåden utan är en gåva för andra, profetia, tungotal, helande mm. Dessa gåvor har inget att göra med frälsningen eller helgelsen utan är gåvor "gratis datae" (fritt givna).

Teologins och Kyrkans lära om nåden är ett stort och omfattande område som jag bara nosat på. Där finns de stora frågorna om predestinationen och den fria viljan. Där finns förhållandet mellan Guds allmakt och människans samarbete, förtjänst. Jag tänker på prefationen som används på helgondagar - "då du kröner deras förtjänster, är det dina egna gåvor du kröner." och på vad Teresa av Avila sade på sin dödsbädd: "Allt är nåd".

7 kommentarer:

Anonym sa...

"han trodde ju åtminstone på Jesu uppståndelse"

Det handlar väl inte så mycket om vem som tror mest utan utifrån vilka grunder man tror vad och varför. Jag vet inte vad jag tror, men bara en reflektion! Kristna verkar ofta tävla i att tro, vilket är helt befängt.

Ted sa...

V, du har helt rätt det handlar inte om vem som tror MEST utan om VAD man tror på.
Om du menar tron som förtröstan är ju saken en annan.

Anonym sa...

O'Connor var född 1925. Hennes 'hjältinna' sitter i ett väntrum, omkring år 1945 kanske, och tackar Jesus för att hon själv har fått det så bra. Men novellens budskap är att de fattiga och föraktade kommer att gå före henne in i himlen.

Jovisst. Men i ett svenskt väntrum av idag, hur många där -- bortsett från en del invandrare -- har någon som helst positiv relation till Gud, till Kristus? Hatet mot Kristus är helt förbluffande starkt hos många yngre svennar och svenonor, har jag lärt mig på bloggarna.

Och om jag själv skulle sitta där -- utan psyk-problem, utan sprit-problem, utan drog-problem, etc etc -- och tacka min Herre för att han tagit hand om mig så väl, handlade jag då verkligen fel?

Lite mer folkliga svennar brukar 'tro' ungefär att Gud förstås inte finns -- men att alla människor naturligtvis kommer till himlen.

Själv 'blundar' jag, och lägger hela det problemet i Guds händer. Men uppriktigt sagt -- om någon tillbringat hela sitt jordeliv med att håna och förakta Kristus och de kristna, skulle han då verkligen bli lycklig om han kom till himlen och tvingades medge att han haft fel från början till slut?

/ Staffan D.

Ted sa...

Staffan, Visst beskriver berättelsen en annan tid och en annan kultur, men människor är ganska lika oavsett var de befinner sig. Skulle den inte kunna utspela sig i dag i Jönköping??? ; )

Anonym sa...

Hur ser den Katolska kyrkan på den gammalkyrkliga, lutherska läran (Schartau, Laestadius m.fl.) om Nådens Ordning?

Ted sa...

Jonas, jag vet faktiskt inte vad den gammallutherska läran om nådens ordning innebär. Du får gärna upplysa mig.

Anonym sa...

Det har alltså med själavården att göra, den resa den kristne gör eller stadier han går igenom från kallelsen till saligheten. Bland annat relationen mellan lag och evangelium (att man först senare förstår att man blir rättfärdiggjord genom tron och inte genom att hålla lagens bud m.m.)Owe Wikström har skrivit om den (http://www.owewikstrom.se/artiklar/Psykoanalys%20och%20tro.pdf), annars rekommenderar jag Bo Giertz Kyrkofromhet som jag nyss läste (därav frågan).